Sagan Om Den Nya Prinsessan - Del 1

Hej! Det var länge sedan jag la in en grej som man verkligen kan läsa. Så här är Del 1 av "Sagan Om Den Nya Prinsessan"

Det fanns en väldigt fattig familj som bodde i ett litet hus. Det hade två våningar. På första våningen fanns vardagsrummet och köket tillsammans. Det fanns en liten mini, mini badrum också. På andra våningen fanns pappa och mammas rum. Pappa använder det mest som sitt kontor. Mamma bara sover på ena sidan av sängen och städdar huset. Pappan jobbar som vakt på slottet. Det är ett viktigt jobb och betalar mycket pengar. De använder hälften till mat och sen spenderar pappa resten. Mamma är hemmafru. Hon är mycket trött nu för tiden. Man kan vakna på morgonen och se att hon har blåmärken eller värre, en blåtira. För att pappa har slått henne. Pappan är väldigt axelbred, platt kropp, mörkt brunt, kort hår. Han är väldigt lång och har mycket muskler. Pappa måste vara så, för när man är vakt måste man kunna slås för dem som vågar göra mot stånd. Pappa har också vapen och det skrämmer barna väldigt mycket.

Pappa kom hem från jobbet en onsdag morgon. Olivia satt i soffan och sydde på en klänning. Den var i guld tyg. Hon älskade att sy, särskilt klänningar. Pappan gick förbi henne.
"Syr du! IGEN!”, skrek han och tog tag i tyget och det slets sönder. Flickan gapade, men inte chockande utan ledsen, och sänkte huvudet.
”Trevligt att träffa dig med pappa”, mumlade hon och tog tag i tyget igen. Pappan fortsatte in i köket. Hans yngsta dotter satt vid det lilla köksbordet för två.  Hon satt på knä på trästolen. Hon skrev i sin dagbok. Han satt sig framför henne. Hon tittade upp av ljudet när stolen knackade till lite. Hon reste sig och små sprang till soffan, bredvid Olivia som fixade sin klänning. Pappa fick alltid sin mat först. Sen tog det.
Efter maten kom pappa ner från sitt rum, kontor och kom fram till Olivia och Daisy.
”Ni ska städa hela huset själv imorgon.”, sa han strängt till dem.
”Varför? Ska mamma iväg!”, frågade Daisy. Hon hade samma guldiga hårfärg som Olivia och Charlotte, mamman. Det hade ljus hy allihop.
”Nej, jag ska ta henne till sjukhuset med häst och vagn nu. Så hon får förmodligen ligga kvar där över natten. Er mamma är riktigt sjuk.”, sa James, pappan, och såg inte ett dug oroligt ut. Bara uttråkad. Båda flickorna reste sig från soffan och tittade på deras far med stora ögon.
”Är mamma sjuk?”, frågade Olivia. Deras far vred på munnen som betydde att han började bli irriterad. Om deras far blev irriterad eller förbannad, då blev alltid någon slagen. Flickorna sänkte sina huvud och han gick upp från trappan.
”Får vi inte träffa mamma?”, frågade Daisy och tittade osäkert på Olivia. Hon rykte på axlarna.
”Jag vet inte. Hoppas det.”, sa hon och försökte le, men det sprack av oron båda bar. Olivia gick in till köket och Daisy la sig ner i soffan. Olivia diskade medans Daisy tittade in i brasan framför soffan.
”Tror du mamma kommer må bra igen?”, frågade Daisy. Olivia vände huvudet mot soffan och såg bara toppen av Daisys huvud och hennes guldfärgade hår.
”Det är frågan: hur sjuk hon är? Är det en lätt förskyllning är det snart över. Är hon så sjuk att det inte vet vad det är på sjukhuset… tror jag att nog inte hon lever länge till.”, sa Olivia ärligt och torkade av sina händer på närmaste handduk hon hittade. Hon tog långsamma steg mot sin lillasyster. Hon kände sig väldigt orolig över sin lillasyster och hennes mor. Hon satt sig på knä framför sin lillasyster, som koncentrerade sig på lågorna i brasan. Olivia tog upp sin högra hand och torkade bort tårarna som kom en och en ner för Daisys kind. Olivia kunde inte hålla sig länge till. Till slut trillade hennes tårar också. Olivia viskade om och om igen att det skulle blir okej. Men hon var själv jätte orolig. Hon tittade upp för trappan och pappa hade armarna runt Charlotte och hjälpte henne ner för trappan. Hon hade en handduk i händerna som hon höll över munnen. Den hade varit vit, men nu röd. Hon hostade extremt mycket. Daisy rykte upp från soffan och tittade på mamma. Olivia tittade också, men med stora ögon.
”Kontoret ska vara städat och sängen bäddad när jag kommer tillbaka om två timmar.”, sa pappa strängt och sen försvann dem. Efter någon minut av totalt tystnad viskade Daisy.
”Jag tror det var det sista vi såg av henne.” Sen la hon sig ner i soffan med huvudet mot den ena kudden och stor grät. Olivia tog sin hand på hennes rygg, men det lugnade inte ner henne ett dug.

Så nu tog del 1 slut, vet att det inte var mycket. Men det är bara början:P Så vad tyckte du??

Molly


Kommentarer
Postat av: Louise

Det där var verkligen bra !

Men undrar lite vilket årtal det utspelar sig i bara ?

2009-11-27 @ 21:49:55
URL: http://onlymylifestyle.bloggplatsen.se
Postat av: Louise

Svar på bloggkommentar : mentorträff är vad ens klassförreståndare brukar heta när man går i högstadiet och mentorträff är när hela klassen sammlas tillsammans med sina mentorer/klassföreståndare och pratar om vad som har hänt eller kommer att ske t.ex om man ska på utflykt eller om det är nåt annat vikigt ..Så en enkel förklaring är att det är klassföreståndaren och elverna som går igenom en massa :))



Är snart klar med Del 3 och ska nog vara klar Innan måndag :)Kanske kommer ikväll ..Vet inte rikigt :))

2009-11-27 @ 22:09:06
URL: http://onlymylifestyle.bloggplatsen.se
Postat av: joel

Tack :)

2009-11-27 @ 23:07:08
URL: http://joelrandeblad.blogg.se/
Postat av: Louise

väntar fortfarande på nästa kapitel ;D

2009-12-23 @ 09:54:29
URL: http://relaxsweetxx.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback