Kapitel 6

Seth satt sig bredvid mig och jag lutade huvudet mot hans axel. Han la armarna runt mig och jag bara grät och grät. Jag var riktigt rädd!

Kille lutade mitt sin flickvän och var ledsen och besviken på sig för han inte kunde rädda henne. Mannen satt bredvid kille och tröstade honom, men det fungerade inte så bra.

Efter några timmar, när vi bara hade suttit här så fick jag svårt att andas. Jag började flämta.

"Är du okej?", frågade Seth mig. Jag skakade på huvudet och efter en stund skakade jag i hela kroppen. Jag visste inte vad som hände.  Seth började bli orolig. Jag flämtade högre och snabbare för varje minut.

"Vad händer?", frågade mannen med uppspärrade ögon när han såg Seth lägga mig ner på golvet.

"Vet inte. Hon har svårt att andas.", sa han skräckslaget.

"Det är för lite syre här inne." Hörde jag mannen säga, men jag började redan försvinna. Jag såg bara suddiga kroppar, inget mer. Jag hörde dem, men såg inget.

Efter en stund, jag kunde inte räkna ut hur länge, det kunde ha gått timmar eller minuter. Så hörde jag en stor duns från taket. Men jag kunde inte öppna ögonen, det var som hjärnan hade stängt av sig. Det tog ändå andan ur mig. Efter någon minut hörde jag skruvar som lossnade.

"Tack gode gud!", hörde jag mannen skrika.

"Är ni okej där ner?", frågade en mans röst från taket.

"Eh, nej.", svarade Seth.

"Vad har hänt?"

"En av tjejerna har död för några timmar sedan och den andra andas fortfarande."

"Åh.", svarade mannen tillbaka.

Sen blev allt svart igen, jag såg inget. Kände inget! Men jag kunde höra mig själv tänka. Det var så galet! Men jag kunde inte göra något. Jag visste att jag skulle dö, det var ingen annan väg att välja här. Jag kunde bara ge upp.

Kapitel 5

Jag vaknade först. Jag var stel i hela kroppen. Jag satt nu upp, för mig själv. Inte tekniskt sett, för jag hade ju alla runt mig. Men jag lutade mig inte mot Seth på något sätt. Jag kollade på min klocka. Det var runt 11 på morgonen. Eftersom vi hade vaknat igår natt, så var vi trötta.

Jag satt bena till magen och la armarna runt dem och väntade tills alla skulle vakna.

Killen vaknade efter en halv timme senare och efter en timme senare så vaknade resten av dem.

Jag sa inget, men Seth pratade med mannen i lugn ton. Det diskuterade om man kunde komma ut här ifrån. Killen och tjejen små pratade men jag kunde höra några gånger att tjejen blev orolig för att vi inte skulle komma ut här ifrån. Och det började jag också bli. Det har ju gått en hel dag!

Jag hade snart inga hopp kvar om att vi skulle komma ut här ifrån...

Nu hade det gått flera timmar och inget har hänt än.

Plötsligt så hostade tjejen till riktigt hårt och alla hoppade till. Man såg på henne att hon inte kunde sluta och att det gjorde ont. Alla tre killar la sig runt henne. Det blockade hela siktet från mig, men jag ville inte titta.

Kille ropar sedan ut när det slog honom.

"Hon har Astmaattack!" Han flippade ut nästan när han förstod.

Hon såg redan svagare ut när jag råkade titta mellan mannen och Seth. Jag blev rädd. Skulle detta bara vara starten?? Skulle vi komma ut här ifrån alla eller ens en av oss? Jag var chockad och fick ta djupa andetag för att lugna mig själv även om det inte gick.

Killarna försökte med allt den kunde för att rädda henne. Det gick från upp och ner med henne puls, en gång hade hon inte men sen hade hon igen. Kille stor grät. Och efter en halvtimmes försök så började jag också gråta. Det var inte lika mycket som killen, men jag visste var det skulle leda till.

Efter en halv timme till så sa mannen:

"Det går inte... Jag är ledsen." Han sa det med mycket känsla, men kille gick ner med huvudet till sin kära som var död nu.

Jag grät fortfarande och jag var rädd. Riktigt rädd!

Kapitel 4

Jag vaknade sen, utvilad, men inte på ett bra sätt. Jag hörde några stå och skrika på varandra och jag la ner med huvudet i ett par perfekta ben. Jag tittade upp i taket på hissen när jag vaknade. Jag såg också Seth titta på mig på uppifrån. Han log och då log jag med. Jag vred på huvudet till höger så jag kunde se det vuxna. Jag såg att mannen och kille stod och skrek mot varandra.

"Vi kommer aldrig ut här ifrån!", skriker mannen.

"Jo, det kommer vi!", skrek killen tillbaka.

Tjejen som sov innan vaknade nu och då tittade hennes kärlek på henne med oroliga ögon.

"Vi kommer på något.", sa killen med lugn röst och tittade fortfarande på tjejen. "Det måste vi."

Jag vände tillbaka huvudet upp och tittade noga på taket. Jag såg en lucka, som såg ut som om den kunde öppnas. Jag tittade på Seth och gjorde så jag fick hans uppmärksamhet, sen pekade jag på luckan. Han sneglade på det.

"Killar?", sa Seth och alla tittade på det Seth pekade på.

"Vad är det?", frågade tjejen, som nu inte verkade vara så smart.

"Det är en lucka, älskling.", svarade killen till tjejen. Som jag märkte älskade henne verkligen om man kunde svara tillbaka på det sättet.

"Och det kanske får ut oss här ifrån." Fortsatte mannen.

"Men hur kommer vi upp dit?", frågade jag osäkert.

Mannen och killen tittade på varandra med ett leende och sen på mig. Jag förstod inte vad det ville. Och på något sätt blev jag plötsligt rädd.

Jag satt nu på mannens axlar och det hade tagit mig för jag var minst. Det var så jobbigt att vara den lilla hela tiden. Seth stod framför mannen fall i fall jag skulle trilla och kille stod bakom honom. Det var läskigt. Men till slut så kunde jag röra taket efter några gångers prövningar. Jag försökte putta upp det och pressa ner den... men inget hände.

"Den är fast skruvad, killar.", suckade jag. Och alla suckade efter mig. Det lätt nästan som en kör.

"Luta dig bakåt.", sa mannen till mig efter en stund. Jag blev förskräckt. Men gjorde som han sa.

När jag nuddade golvet med händerna så släppte jag bena och åkte runt och stod upp igen.

"Wow, det var länge sen.", sa jag med uppspärrade ögon.

Alla skrattade, även jag. Jag tittade på Seth som hade ett stort flin. Sen kom jag på var vi var. Mitt leende bleknade. Mannen gäspade och sen så satte han sig tillbaka där han brukar sitta och sov bara på några minuter. Jag satt mig till väggen igen. Och Seth satt sig bredvid mig. Han tog min hand och jag tittade på honom och han tittade på mig. Han log först sen log jag, för jag kunde inte hålla mig.

Sen somnade vi alla igen.

Kapitel 3

Mannen hade också vaknat och alla tittade på Seth när han svarade.

"Hallå?" Sen blev det en paus. "Jag hör dig inte!" Vi alla stönade. Det gick inte! Men han la inte på. "Vi är fast i en hiss." Efter en paus la han på. "Det gick inte.", sa Seth till alla här inne.

Jag som fortfarande satt med bena runt magen och armarna runt det, tittade ner. Skulle vi ens komma ut från denna hiss ikväll eller imorgon bittig? Mannen försökte sova igen och Seth som hade ställt sig upp när han svarade satt sig ner bredvid mig igen, men jag tittade ens upp.

Nu tänkte jag att jag var dum i huvudet för att jag hade kastat i mig frukosten, jag behövde den nu! 'Jag blev hungrig nu ju!', skrek jag till mig själv i huvudet.

Jag hade inte märkt hur hissen såg ut innan. Jag tittade upp och såg två räcken, en på vänstra sidan och en högra, det var gjorda i trä och sen var det en röd matta som täckte hela golvet. Väggarna var i röd och vitta, det var röda väggar, men till utkanten av det var det vitta och taket var också vitt. Jag tyckte det var rätt snyggt, gemförelse med de andra hissar jag har varit i.

Jag kastade en blick på Seth och då satt han också med bena mot magen och armarna runt dem. Han tittade ner och det såg ut som om han sov. Så jag la också ner huvudet och försökte sova.

Jag vaknade igen av att någon pratade i sömnen och då såg jag att Seth också var vaken nu. Paret och Mannen - som pratade i sömnen - sov nu. Jag tänkte på hur mycket den mannen har sovit och det var mycket.

"Jag börjar bli knäpp.", viskade Seth till mig om mannen.

Jag skrattade lite lätt och tyst. Det blev en paus och sen frågade Seth mig.

"Går vi inte i samma klass?" Han var tvungen att viska och jag nickade och tittade fortfarande ner. "Okej..." Han tvekade och jag undrade varför?

Jag lyfte upp huvudet och tittade på honom. Han tittade på mig och jag fastnade i hans ögon. Jag ville titta bort, men det gick inte, och han var också fast. Efter en stund så började han luta sig mot mig och då reagerade jag. Jag tittade ner och gömde mitt ansikte.

"Gjorde jag något fel?" Hans fråga överraskade mig för någon anledning.

"Nej." Jag var tvungen att viska för två anledningar. Jag vill inte väcka de andra och för jag kunde inte andas.

"Vad heter du nu igen?", sa han efter en stund. Hans fråga kom inte som en överraskning denna gång. Men att han undrade kom som en chock.

"Claire."

Jag tittade på min armbandsklocka och då såg jag klockan var nio på kvällen. Jag lutade huvudet bakåt och försökte sova. Efter någon minut vände jag huvudet mot de hållet som Seth satt på. Jag blundade fortfarande, jag vågade inte titta. Efter en stund kände jag en ljuv andedräkt nära ansiktet och jag tittade. Jag såg Seth nära mig och jag slutade andas, han kom närmare och närmare. Sen möttes mina läppar mot hans.

Kapitel 2

Vi alla tittade chockande på dörren. Vi såg att väggen inte rörde sig bakom fönstret. Killen och tjejen tittade på varandra med orolig ögon. Mannen stod som fastfrusen och Seth bara sneglade på dörren. Jag kollade på person till person. Jag tror att ingen fattade först att vi var fast.

"Åh, skit.", sa den unga killen.

Jag vågade inte prata. Jag lätt ryggen långsamt nå vägen bakom mig och gled ner tills jag satt på det äckliga golvet. Som hade grus från skor och några tuggummi, men jag brydde mig inte. Jag kunde inte tänka, det var som blankt i huvudet. Jag tittade genom utkanten på mina ögon och såg att Seth tittade på mig och sen drog han upp mobiltelefonen från fickan. Han tittade snabbt och suckade sedan.

"Vi har ingen täckning här." Han pratade med alla av oss, men det var bara paret och mannen som tittade mot honom och då suckade alla.

"Vad ska vi göra då?", sa tjejen och mannen svarade.

"Jag tror bara vi kan vänta, där måste vara någon som märker det." Han hade en grov och mörk röst och tjejen hade en normal kvinnlig röst.

Jag visste inte vad jag skulle göra. De kom väl på något sen. Jag lutade huvudet back och blundade.

Jag råkade somna och när jag vaknade igen satt alla ner. Mannen satt till högra väggen om mig och paret satt på vänstra sidan och tjejen lutade huvudet mot knäna på killen. Seth satt bredvid mig och jag ville inte titta på honom just nu. Jag såg att mannen hade somnat och paret satt och viskade till varandra. Jag råkade titta snabbt mot Seth och såg att han tittade mig samtidigt. Jag vände huvudet snabbt bort.

"Nu har du vaknat" Hans röst var underbar som alltid och jag trodde först att han sa det till mannen, men jag kastade ögat till sidan för att se och då tittade han på mig med ett leende, jag nickade snabbt. Jag drog upp bena till magen och la armarna runt dem. Jag kastade en blick på paret och kille hade tittat på oss hela tiden. Sen sänkte han blicken långsamt ner på sin älskade. Jag suckade tyst. De blev en stunds tystnad och sen så tittade jag på min armbandsklocka. Klockan var fyra snart. Vi hade redan varit här i timmar och ingen hade märkt det! Jag satt ena tummen vid min högra tining och drog med två fingrar över pannan. Seth sneglade på mig och när jag släppte mitt ansikte så lutade jag huvudet tillbaka. Sen la han en hårremsa bakom mitt öra som hade hamnat på mitt ansikte. Jag slutade att andas och blev chockad.

"Osäker.", sa han och skrockade.

Jag tittade på andra hållet. Jag ville inte prata just nu. Varför pratade han med mig? Varför försökte han?

Plötsligt hoppade vi alla till när en mobil ringde. Det var Seths.