Upp eller ner, vi är ändå fast - Kapitel 4

Kapitel 4


Jag vaknade sen, utvilad, men inte på ett bra sätt. Jag hörde några stå och skrika på varandra och jag la ner med huvudet i ett par perfekta ben. Jag tittade upp i taket på hissen när jag vaknade. Jag såg också Seth titta på mig på uppifrån. Han log och då log jag med. Jag vred på huvudet till höger så jag kunde se det vuxna. Jag såg att mannen och kille stod och skrek mot varandra.

"Vi kommer aldrig ut här ifrån!", skriker mannen.

"Jo, det kommer vi!", skrek killen tillbaka.

Tjejen som sov innan vaknade nu och då tittade hennes kärlek på henne med oroliga ögon.

"Vi kommer på något.", sa killen med lugn röst och tittade fortfarande på tjejen. "Det måste vi."

Jag vände tillbaka huvudet upp och tittade noga på taket. Jag såg en lucka, som såg ut som om den kunde öppnas. Jag tittade på Seth och gjorde så jag fick hans uppmärksamhet, sen pekade jag på luckan. Han sneglade på det.

"Killar?", sa Seth och alla tittade på det Seth pekade på.

"Vad är det?", frågade tjejen, som nu inte verkade vara så smart.

"Det är en lucka, älskling.", svarade killen till tjejen. Som jag märkte älskade henne verkligen om man kunde svara tillbaka på det sättet.

"Och det kanske får ut oss här ifrån." Fortsatte mannen.

"Men hur kommer vi upp dit?", frågade jag osäkert.

Mannen och killen tittade på varandra med ett leende och sen på mig. Jag förstod inte vad det ville. Och på något sätt blev jag plötsligt rädd.

Jag satt nu på mannens axlar och det hade tagit mig för jag var minst. Det var så jobbigt att vara den lilla hela tiden. Seth stod framför mannen fall i fall jag skulle trilla och kille stod bakom honom. Det var läskigt. Men till slut så kunde jag röra taket efter några gångers prövningar. Jag försökte putta upp det och pressa ner den... men inget hände.

"Den är fast skruvad, killar.", suckade jag. Och alla suckade efter mig. Det lätt nästan som en kör.

"Luta dig bakåt.", sa mannen till mig efter en stund. Jag blev förskräckt. Men gjorde som han sa.

När jag nuddade golvet med händerna så släppte jag bena och åkte runt och stod upp igen.

"Wow, det var länge sen.", sa jag med uppspärrade ögon.

Alla skrattade, även jag. Jag tittade på Seth som hade ett stort flin. Sen kom jag på var vi var. Mitt leende bleknade. Mannen gäspade och sen så satte han sig tillbaka där han brukar sitta och sov bara på några minuter. Jag satt mig till väggen igen. Och Seth satt sig bredvid mig. Han tog min hand och jag tittade på honom och han tittade på mig. Han log först sen log jag, för jag kunde inte hålla mig.

Sen somnade vi alla igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback