Upp eller ner, vi är ändå fast - Kapitel 2

Kapitel 2


Vi alla tittade chockande på dörren. Vi såg att väggen inte rörde sig bakom fönstret. Killen och tjejen tittade på varandra med orolig ögon. Mannen stod som fastfrusen och Seth bara sneglade på dörren. Jag kollade på person till person. Jag tror att ingen fattade först att vi var fast.

"Åh, skit.", sa den unga killen.

Jag vågade inte prata. Jag lätt ryggen långsamt nå vägen bakom mig och gled ner tills jag satt på det äckliga golvet. Som hade grus från skor och några tuggummi, men jag brydde mig inte. Jag kunde inte tänka, det var som blankt i huvudet. Jag tittade genom utkanten på mina ögon och såg att Seth tittade på mig och sen drog han upp mobiltelefonen från fickan. Han tittade snabbt och suckade sedan.

"Vi har ingen täckning här." Han pratade med alla av oss, men det var bara paret och mannen som tittade mot honom och då suckade alla.

"Vad ska vi göra då?", sa tjejen och mannen svarade.

"Jag tror bara vi kan vänta, där måste vara någon som märker det." Han hade en grov och mörk röst och tjejen hade en normal kvinnlig röst.

Jag visste inte vad jag skulle göra. De kom väl på något sen. Jag lutade huvudet back och blundade.

Jag råkade somna och när jag vaknade igen satt alla ner. Mannen satt till högra väggen om mig och paret satt på vänstra sidan och tjejen lutade huvudet mot knäna på killen. Seth satt bredvid mig och jag ville inte titta på honom just nu. Jag såg att mannen hade somnat och paret satt och viskade till varandra. Jag råkade titta snabbt mot Seth och såg att han tittade mig samtidigt. Jag vände huvudet snabbt bort.

"Nu har du vaknat" Hans röst var underbar som alltid och jag trodde först att han sa det till mannen, men jag kastade ögat till sidan för att se och då tittade han på mig med ett leende, jag nickade snabbt. Jag drog upp bena till magen och la armarna runt dem. Jag kastade en blick på paret och kille hade tittat på oss hela tiden. Sen sänkte han blicken långsamt ner på sin älskade. Jag suckade tyst. De blev en stunds tystnad och sen så tittade jag på min armbandsklocka. Klockan var fyra snart. Vi hade redan varit här i timmar och ingen hade märkt det! Jag satt ena tummen vid min högra tining och drog med två fingrar över pannan. Seth sneglade på mig och när jag släppte mitt ansikte så lutade jag huvudet tillbaka. Sen la han en hårremsa bakom mitt öra som hade hamnat på mitt ansikte. Jag slutade att andas och blev chockad.

"Osäker.", sa han och skrockade.

Jag tittade på andra hållet. Jag ville inte prata just nu. Varför pratade han med mig? Varför försökte han?

Plötsligt hoppade vi alla till när en mobil ringde. Det var Seths. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback