Kapitel 5

Jag vaknade först. Jag var stel i hela kroppen. Jag satt nu upp, för mig själv. Inte tekniskt sett, för jag hade ju alla runt mig. Men jag lutade mig inte mot Seth på något sätt. Jag kollade på min klocka. Det var runt 11 på morgonen. Eftersom vi hade vaknat igår natt, så var vi trötta.

Jag satt bena till magen och la armarna runt dem och väntade tills alla skulle vakna.

Killen vaknade efter en halv timme senare och efter en timme senare så vaknade resten av dem.

Jag sa inget, men Seth pratade med mannen i lugn ton. Det diskuterade om man kunde komma ut här ifrån. Killen och tjejen små pratade men jag kunde höra några gånger att tjejen blev orolig för att vi inte skulle komma ut här ifrån. Och det började jag också bli. Det har ju gått en hel dag!

Jag hade snart inga hopp kvar om att vi skulle komma ut här ifrån...

Nu hade det gått flera timmar och inget har hänt än.

Plötsligt så hostade tjejen till riktigt hårt och alla hoppade till. Man såg på henne att hon inte kunde sluta och att det gjorde ont. Alla tre killar la sig runt henne. Det blockade hela siktet från mig, men jag ville inte titta.

Kille ropar sedan ut när det slog honom.

"Hon har Astmaattack!" Han flippade ut nästan när han förstod.

Hon såg redan svagare ut när jag råkade titta mellan mannen och Seth. Jag blev rädd. Skulle detta bara vara starten?? Skulle vi komma ut här ifrån alla eller ens en av oss? Jag var chockad och fick ta djupa andetag för att lugna mig själv även om det inte gick.

Killarna försökte med allt den kunde för att rädda henne. Det gick från upp och ner med henne puls, en gång hade hon inte men sen hade hon igen. Kille stor grät. Och efter en halvtimmes försök så började jag också gråta. Det var inte lika mycket som killen, men jag visste var det skulle leda till.

Efter en halv timme till så sa mannen:

"Det går inte... Jag är ledsen." Han sa det med mycket känsla, men kille gick ner med huvudet till sin kära som var död nu.

Jag grät fortfarande och jag var rädd. Riktigt rädd!