Kapitel 3

Mannen hade också vaknat och alla tittade på Seth när han svarade.

"Hallå?" Sen blev det en paus. "Jag hör dig inte!" Vi alla stönade. Det gick inte! Men han la inte på. "Vi är fast i en hiss." Efter en paus la han på. "Det gick inte.", sa Seth till alla här inne.

Jag som fortfarande satt med bena runt magen och armarna runt det, tittade ner. Skulle vi ens komma ut från denna hiss ikväll eller imorgon bittig? Mannen försökte sova igen och Seth som hade ställt sig upp när han svarade satt sig ner bredvid mig igen, men jag tittade ens upp.

Nu tänkte jag att jag var dum i huvudet för att jag hade kastat i mig frukosten, jag behövde den nu! 'Jag blev hungrig nu ju!', skrek jag till mig själv i huvudet.

Jag hade inte märkt hur hissen såg ut innan. Jag tittade upp och såg två räcken, en på vänstra sidan och en högra, det var gjorda i trä och sen var det en röd matta som täckte hela golvet. Väggarna var i röd och vitta, det var röda väggar, men till utkanten av det var det vitta och taket var också vitt. Jag tyckte det var rätt snyggt, gemförelse med de andra hissar jag har varit i.

Jag kastade en blick på Seth och då satt han också med bena mot magen och armarna runt dem. Han tittade ner och det såg ut som om han sov. Så jag la också ner huvudet och försökte sova.

Jag vaknade igen av att någon pratade i sömnen och då såg jag att Seth också var vaken nu. Paret och Mannen - som pratade i sömnen - sov nu. Jag tänkte på hur mycket den mannen har sovit och det var mycket.

"Jag börjar bli knäpp.", viskade Seth till mig om mannen.

Jag skrattade lite lätt och tyst. Det blev en paus och sen frågade Seth mig.

"Går vi inte i samma klass?" Han var tvungen att viska och jag nickade och tittade fortfarande ner. "Okej..." Han tvekade och jag undrade varför?

Jag lyfte upp huvudet och tittade på honom. Han tittade på mig och jag fastnade i hans ögon. Jag ville titta bort, men det gick inte, och han var också fast. Efter en stund så började han luta sig mot mig och då reagerade jag. Jag tittade ner och gömde mitt ansikte.

"Gjorde jag något fel?" Hans fråga överraskade mig för någon anledning.

"Nej." Jag var tvungen att viska för två anledningar. Jag vill inte väcka de andra och för jag kunde inte andas.

"Vad heter du nu igen?", sa han efter en stund. Hans fråga kom inte som en överraskning denna gång. Men att han undrade kom som en chock.

"Claire."

Jag tittade på min armbandsklocka och då såg jag klockan var nio på kvällen. Jag lutade huvudet bakåt och försökte sova. Efter någon minut vände jag huvudet mot de hållet som Seth satt på. Jag blundade fortfarande, jag vågade inte titta. Efter en stund kände jag en ljuv andedräkt nära ansiktet och jag tittade. Jag såg Seth nära mig och jag slutade andas, han kom närmare och närmare. Sen möttes mina läppar mot hans.