Det fanns en väldigt fattig familj som bodde i ett litet hus. Det hade två våningar. På första våningen fanns vardagsrummet och köket tillsammans. Det fanns en liten mini, mini badrum också. På andra våningen fanns pappa och mammas rum. Pappa använder det mest som sitt kontor. Mamma bara sover på ena sidan av sängen och städdar huset. Pappan jobbar som vakt på slottet. Det är ett viktigt jobb och betalar mycket pengar. De använder hälften till mat och sen spenderar pappa resten. Mamma är hemmafru. Hon är mycket trött nu för tiden. Man kan vakna på morgonen och se att hon har blåmärken eller värre, en blåtira. För att pappa har slått henne. Pappan är väldigt axelbred, platt kropp, mörkt brunt, kort hår. Han är väldigt lång och har mycket muskler. Pappa måste vara så, för när man är vakt måste man kunna slås för dem som vågar göra mot stånd. Pappa har också vapen och det skrämmer barna väldigt mycket.

Pappa kom hem från jobbet en onsdag morgon. Olivia satt i soffan och sydde på en klänning. Den var i guld tyg. Hon älskade att sy, särskilt klänningar. Pappan gick förbi henne.
"Syr du! IGEN!”, skrek han och tog tag i tyget och det slets sönder. Flickan gapade, men inte chockande utan ledsen, och sänkte huvudet.
”Trevligt att träffa dig med pappa”, mumlade hon och tog tag i tyget igen. Pappan fortsatte in i köket. Hans yngsta dotter satt vid det lilla köksbordet för två.  Hon satt på knä på trästolen. Hon skrev i sin dagbok. Han satt sig framför henne. Hon tittade upp av ljudet när stolen knackade till lite. Hon reste sig och små sprang till soffan, bredvid Olivia som fixade sin klänning. Pappa fick alltid sin mat först. Sen tog det.
Efter maten kom pappa ner från sitt rum, kontor och kom fram till Olivia och Daisy.
”Ni ska städa hela huset själv imorgon.”, sa han strängt till dem.
”Varför? Ska mamma iväg!”, frågade Daisy. Hon hade samma guldiga hårfärg som Olivia och Charlotte, mamman. Det hade ljus hy allihop.
”Nej, jag ska ta henne till sjukhuset med häst och vagn nu. Så hon får förmodligen ligga kvar där över natten. Er mamma är riktigt sjuk.”, sa James, pappan, och såg inte ett dug oroligt ut. Bara uttråkad. Båda flickorna reste sig från soffan och tittade på deras far med stora ögon.
”Är mamma sjuk?”, frågade Olivia. Deras far vred på munnen som betydde att han började bli irriterad. Om deras far blev irriterad eller förbannad, då blev alltid någon slagen. Flickorna sänkte sina huvud och han gick upp från trappan.
”Får vi inte träffa mamma?”, frågade Daisy och tittade osäkert på Olivia. Hon rykte på axlarna.
”Jag vet inte. Hoppas det.”, sa hon och försökte le, men det sprack av oron båda bar. Olivia gick in till köket och Daisy la sig ner i soffan. Olivia diskade medans Daisy tittade in i brasan framför soffan.
”Tror du mamma kommer må bra igen?”, frågade Daisy. Olivia vände huvudet mot soffan och såg bara toppen av Daisys huvud och hennes guldfärgade hår.
”Det är frågan: hur sjuk hon är? Är det en lätt förskyllning är det snart över. Är hon så sjuk att det inte vet vad det är på sjukhuset… tror jag att nog inte hon lever länge till.”, sa Olivia ärligt och torkade av sina händer på närmaste handduk hon hittade. Hon tog långsamma steg mot sin lillasyster. Hon kände sig väldigt orolig över sin lillasyster och hennes mor. Hon satt sig på knä framför sin lillasyster, som koncentrerade sig på lågorna i brasan. Olivia tog upp sin högra hand och torkade bort tårarna som kom en och en ner för Daisys kind. Olivia kunde inte hålla sig länge till. Till slut trillade hennes tårar också. Olivia viskade om och om igen att det skulle blir okej. Men hon var själv jätte orolig. Hon tittade upp för trappan och pappa hade armarna runt Charlotte och hjälpte henne ner för trappan. Hon hade en handduk i händerna som hon höll över munnen. Den hade varit vit, men nu röd. Hon hostade extremt mycket. Daisy rykte upp från soffan och tittade på mamma. Olivia tittade också, men med stora ögon.
”Kontoret ska vara städat och sängen bäddad när jag kommer tillbaka om två timmar.”, sa pappa strängt och sen försvann dem. Efter någon minut av totalt tystnad viskade Daisy.
”Jag tror det var det sista vi såg av henne.” Sen la hon sig ner i soffan med huvudet mot den ena kudden och stor grät. Olivia tog sin hand på hennes rygg, men det lugnade inte ner henne ett dug.

Så nu tog del 1 slut, vet att det inte var mycket. Men det är bara början:P Så vad tyckte du??

Molly

Hej!

Jag tycker denna låt är så söt, så måste säga det:P Också!! Jag ska sätta ut "Vampyrens Dotter" samtidigt som "Sagan Om Den Nya Prinsessan" också börjar komma upp. Kapitel 3 kommer snart på Vampyrens Dotter och Del 1 kommer snart på den andra. Hoppas ni gillar:

Molly

Hej!
Måste lägga upp denna bara. Detta är Sharkiras - Give it up to me ft. Lil Wayne. Kolla in den och säg vad du tycker!:

Molly

Hej!

Denna låt är helt underbar. Det är en svensk tjej Emelie Irewald som var med i Idol i år (2009). Det handlar om Twilight Saga. Lyssna på hela låten!

3
Jag och Demi tog fram böckerna för nästa lektion som var engelska.
”Okej, du måste berätta för mig vad som stör dig.”, sa Demi när hon inte kunde ta mer av att jag var stel och var riktigt okoncentrerad. Just då jag skulle börja berätta så kom Erik förbi oss och jag reste axlarna igen som jag kunde skydda mig från honom. Men han såg mig ändå, såklart!
”Hej Annie.”, sa han och kom fram till oss.
”Känner du honom?!”, frågade Demi när jag skulle hälsa tillbaka. Jag blängde på henne.
”Nej, det är därför han kan mitt namn.”, sa jag och tittade på Erik igen. ”Hej Erik. Detta är min vän, Demi.”, sa jag och gjorde en gest mot henne.
”Hej Demi.”, sa han och log. Han hade fortfarande den rösta som fick en att nästan svimma av förvirring och de ljusguldiga ögonen hjälpte inte mycket, men nu såg jag hur blek han verkligen var. Hon sneglade på honom och drömde sig bort.
”Hej snygging.”, sa hon och skrockade tyst. Jag petade till Demi med armbågen. ”Aj!”, klagade hon.
”Kom, vi går till nästa lektion nu.”, sa jag och vi tre gick tillsammans till nästa lektion. Han praktisk bara följde med oss.

Vi satt i matsalen och åt. Ibland fick jag en blick över till Demi som tittade drömmande på honom som om hon blev förälskad. Vi skrattade då och då när Erik berättade något som hans familj hade gjort. Vissa kunde man inte sluta skratta åt. När vi nästan var färdiga så såg jag Cameron kom fram till oss. Han lutade sig över bordet.
”Hej töntar. Jag måste fråga dig, Annie. Alla undrar: Har du peruk eller hårförlängning?”, frågade han mig och började gapskratta. Demi försökte skydda mig.
”Håll käften Cameron.”, sa hon.
”Ja, jag kan. Men inte du.”, sa han och reste ögonbrynen. Han vände sig mot mig igen. ”Så, vad är det?”, frågade han mig. Jag suckade och tittade på Demi. Jag ignorerade honom totalt. ”Okej, falskt.”, skrockade han och gick tillbaka till sitt bord. Vi alla tre tittade på honom när han gick.
”Vilken tönt! Lyssna inte på honom, Annie.”, sa Demi när hon såg att jag lutade huvudet ner mot bordet. Det lätt plötsligt som ett morrande ljud och både jag och Demi tittade på Erik som hade kolsvarta ögon. Jag rykte till och Demi satt med gapande mun. Han tittade… hatande på Cameron.
”Erik? Är du okej?”, frågade hon det var bara en viskning. Men han rakade på ryggen för han hade lutat sig framåt och blundade. Jag kastade en snabb blick på Demi och sen tillbaka på Erik. Han öppnade ögonen och det var guld färgade igen och han log.
”Ja, jag är okej.”, sa han, men jag var inte riktigt övertygade.
Vi satt och pratade en stund till tills någon störde oss med att ta Erik på axeln. Han tittade upp på killen, mannen kunde man nog också kalla det, log och skrattade till. Sen tittade båda av dem på oss.
”Tjejer, detta är Dominic Smith. Min storebror. Dominic, detta är Demi och Annie.” När han presenterade oss pekade han på oss. Eller peka gjorde han nog inte?
”Wow, du har fått snygga vänner på en dag. Lycko.”, sa han och satt sig bredvid mig.
”Och snacka om snygg.”, sa Demi och blinkade till Dominic. Jag såg plötsligt en person som jag visste Demi undvek. Så jag lutade mig över bordet en bit.
”Demi, titta.”, viskade jag och pekade med ögonen till vänster om mig. Hon tittade till vänster och vände huvudet tvärt tillbaka till mig när hon såg vem som var på väg hit. Han hade sett oss. Aj!
”Hej, Demi.”, sa han och lutade sina händer på ryggstödet på Demis stol.
”Hej, Joel.”, suckade hon och tittade inte på honom.
”Jag ville fråga dig en sak, Demi. Vill du kanske… gå på skolbalen med mig?”, sa han och tittade på mig när han sa det för han inte kunde se på Demi. Han hade rött, kort och lokigt hår. Han var en av de trevligaste killarna på skolan, men gick inte i vår klass. Han var rätt klantig. Demi tittade på mig med stora ögon.
”Joel…”, suckade hon. ”Jag måste tänka på det.”, sa hon och såg vettskrämd ut. Men jag tror att Joel inte såg det, utan bara hörde det.
”Okej, tänkt du.”, sa han besviket och gick där ifrån. Hon suckade igen och såg lika besviken.

Slut på kapitel 3

2 

Erik pratade med mig en bra stund och sen åkte dem hem i slutet av filmen. Jag var så dum och kunde inte svara på det mesta han frågade. Jag frågade lite hur han och Lucas hade träffats och små grejer om hans familj. Han hade en mamma och en pappa, två systrar och en bror. Hans ena syster var en designer, medans han andra syster var en dj. Hans bror spelade all sorts sport. Han hade en väldigt intressant familj. Hans pappa var en doktor och hans mamma var hemmafru. Jag fick i bakhuvudet att det var rika av deras far och barn. Men jag frågade aldrig.

Mitt inatt sprang Caroline upp ur sängen och sprang ner till badrummet för att spy upp det mesta hon hade druckit ikväll. Det var runt midnatt och hennes föräldrar skulle nog vara hemma om en halvtimme eller något liknande. Det var på fest och det var hennes storebror och hans flickvän, som praktiskt bodde hemma hos dem, också. Hon var färdig i tid och vi gick och la oss som om vi inte hade gjort det än. Det verkade som om det inte märkt något. Hon spydde inte mer, men var sjuk dagen efter så jag åkte hem redan elva. Såklart var hon sjuk! Fattade hon inte det när hon tog sin tredje öl. Lucas hade tagit det andra tre. Konstigt nog tog inte Erik någon.
När jag kom hem gick jag in på mitt rum och jag har redan fått ett sms från Caroline.
Hej. Den killen Erik ville ha ditt telefon nummer, sa Lucas.
Det var riktigt konstigt att en kille som jag bara har träffat en gång.
Jaja, visst. Okej…
Jag skrev ner nummer och hon sa inget mer. En timme senare fick jag ett sms av en person jag inte hade i kontakt. Det måste vara ett skämt om det är Erik, tänkte jag.
Hej Annie. Det var trevligt att prata med dig igår när vi inte var med dem innan. Lucas spydde halva natten och
hade en huvudvärk när han vaknade berättade han imorse, haha.
Jag stod med en gapande mun när jag läst det. Var det verkligen han?
Hej Erik. Haha, men han förtjänade det. Caroline gjorde samma sak, men blev sjuk istället för hon är inte van vid att dricka. Vad jag vet.
Jag började gå till sängs för klockan var mycket och det är skolan imorgon.
Det kanske förtjänar det båda två. God natt.
Det var rätt skönt att få en god natt. Jag har inte fått det på veckor för mina föräldrar håller på att skilja sig. Så jobbigt. Har inte träffat pappa på nästan två veckor nu. 

Jag vaknade halv vaken som alltid. Måndag igen! Så störigt. Varför kan man inte skippa de jobbiga måndagarna? Jag gick till skolan och det värkande som vanligt. Efter som jag går i High School så är det rätt många som kör bil. Det flesta stod i grupper och snackade. Jag gick direkt in på skolan. Vi skulle börja tio över åtta så det var tio minuter att gå till klass. Jag gick igenom hallen tills jag kom till klassens skåp. Jag träffade Demi, min bästa vän i skolan. Resten av klassen var också där och hämtade sina böcker.
”God morgon Demi. Hur var din helg?”, frågade jag artigt.
”Okej, gjorde inte så mycket. Rätt trött.”, sa hon och skrockade. ”Vad gjorde du i helgen då?”
”Jag var hos min kusin Caroline hela helgen. Du fattar nog inte vad som hände. Men hon och hennes pojkvän blev fulla och båda dum huvudena la sjuka dagen efter.”, sa jag och rullade med ögonen. Hon började skratta sist och sen så blev hon helt tyst.
”Men vänta. Blev du också ful?”, frågade hon och det väntade jag mig inte. Hon visste mycket väl att jag inte drack.
”Nej, såklart inte. Jag drack inget. Du vet att jag inte tänker dricka.”, sa jag och rynkade pannan.
”Okej, bra.”, sa hon. ”Vi måste gå nu.”, sa hon och vi gick till matten.
Vi satt oss på våra platser och började lektionen. Efter mindre än fem minuter kom vår klassföreståndare in, Lucy.
”Förlåt för jag stör lektionen. Men vi har en ny elev i vår klass. Välkomna Erik Smith.”, sa hon och jag lyfte huvudet snabbt. Kunde det vara samma Erik. Jo, precis som jag trodde stod Erik där framme vid klassrummet. Jag satt med nästan gapande mun, men kom på mig själv och stängde den snabbt. Vår fröken hälsade honom välkommen och han satt sig bakom mig. Jag reste axlarna upp som skydd och lektionen blev bara längre och längre.

Hej!
Detta är två låtar jag lyssnar på nu när jag skriver "Vampyrens Dotter", finns på http://kapitel1.se/molly-farrell .
Här är den första:

Three days grace - Break

Den andra är Jordin Sparks - Battlefield

1

Jag läste medan Caroline städade sitt rum för ikväll. Hennes pojkvän skulle komma ikväll medans hennes föräldrar och syskon var på fest. Jag skulle stanna här hela helgen. Det var rätt skönt att komma hemifrån. Hon var riktigt irriterad just nu för jag inte hjälpte henne. Jag tyckte det bara var roligt så jag skrattade.
”Han kommer, han kommer!”, ropade Caroline (min kusin) och hoppade upp och ner och började städa bort kläderna från soffan.
”Lunga ner dig Caroline.”, ropade jag till henne, men jag var upp stirrig själv. Har bara träffat honom en gång innan och han var inte så vanlig kille. Vi såg när hans mamma lämnade honom utanför huset. Det var plötsligt två killar och jag och Caroline tittade oförstående på varandra. Det knackade och det små hundarna började skälla när det kom in. Caroline hade två, små, skällande hundar. Det var blåsigt och kalt ute medans det var varmt och skönt här inne.
”Hej sötnos.”, sa Lucas, Carolines pojkvän, och kysste henne starkt. Han var ett huvud högre än henne. Jag vände huvudet. Men killen bakom Lucas tittade på dem ett ögonblick sen fick jag en känsla av att han tittade på mig. Jag vände inte ansiktet för att kolla. ”Caroline. Detta är Erik, jag visste att du skulle ha en vän här så jag frågade och Erik ville med, hoppas det är okej?”, frågade han. Jag rynkade pannan och jag tycket det var konstigt att han frågade nu, när han var här! Hon vände sig bakåt och såg på mig. Jag tittade på henne. Jag suckade och vände mig om och gick in i vardagsrummet. Det fanns två soffor och jag satt mig på den längsta. Jag hörde när Caroline sa glatt, ”Självklart, kom in.”. Caroline och Lucas kom in och satt sig på den andra. Erik satt sig bredvid mig en bit bort.
”Titta vad jag har med mig.”, sa Lucas och tog upp en påse. Han tog först upp en sex - pack med öl. Jag gapade munnen och Lucas märkte det. Han höjd ögonbrynen. ”Vill du ha?”
”Är du dum i huvudet?!”, skrek jag nästa. Alla tre rykte till och ingen av dem väntade sig att jag skulle svara på det sättet.
”Nej, det är bara öl.”, sa han. Jag blängde på honom. Sen vände jag blicken till Caroline.
”Du får inte dricka en klunk.”, sa jag alvarligt.
”Du började låta som min mamma. Kom igen, slappna av.”, sa hon och lutade sig bakåt i soffan.
”Ja, visst. Det kanske jag gör! Men jag måste ta hand om dig när du blir ful!”, sa jag högre och högre för varje mening.
”Okej, bara en.”, sa hon och log lite mot mig och rykte upp axlarna. Jag tänkte efter bara någon sekund. Hur mycket kunde det göra?
”Okej. En!”, sa jag och vi alla lutade oss bakåt. Caroline kröp in sig i Lucas armar och jag försökte sitta så långt ifrån Erik som möjligt. Caroline satt igång teven och vi tittade på Håll i väggen. Vi skrattade riktigt mycket. En satt sig mitt i väggen och hängde kvar tills den gick i sönder. En annan grej var att lagkapten hade puttat in sina lagkamrater i polen innan väggen hade kommit fram så det var tvungna att dra upp dem igen medans väggen var på väg. Sen så satt sig en film igång. 2 Fast 2 Furious. Det var inte någon film som jag gillade väldigt mycket, men början var bra när det hade ett race. Klockan var bara runt halv elva på kvällen, men jag var riktigt trött att jag inte kunde hålla mina ögon öppna. Jag reste mig upp och började gå. Caroline och Lucas strulade så jag trodde inte det skulle märka något och jag var inte så orolig för Erik.
”Annie, var ska du?”, frågade Caroline och lätt ful.
”Gå och lägga mig. Orkar inte mer.”, sa jag och lätt trött och inte irriterad, som jag egentligen var.

Jag hörde när jag precis hade kommit i säng att någon gick upp för trappa. Jag stirrade på dörren och trodde det var Caroline som skulle kolla. Men när Erik kom in så blev jag stum.
”Hej, kan jag komma in?”, frågade han och hans röst förvandlade mig till en sten. Det var som ett lent finger som strök över min mun. Jag nickade bara när jag förstod att jag inte kunde säga något. ”Tack.”, sa han och jag satt mig upp i sängen. Tack och lov hade jag redan tagit på mig pyjamasen. För om han skulle ha kommit upp när jag höll på att ta av mig skulle jag bli knäpp. Han satte sig på andra sidan av sängen och jag tittade på mina händer. Jag kände rätt klart att han tittade på mig med en konstig blick och jag ville inte möta den, sa en röst i mitt huvud medans en annan röst sa, ”Kolla in i dem ögonen!”. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag tittade upp försiktigt och jag blev mer förvandlad, när jag tittade in i hans guld färgade ögon.


Slut på kapitel 1